Ur vår första kull behöll vi tikvalpen, Tella. Av alla våra hundar, tror vi hon har det allra största hjärtat, och kanske den allra största personligheten. Redan när Tella var liten, var hon speciell.
Tella blev mycket snabbt mogen och vuxen, eller så var det hennes lyhördhet som spelade in.
Som ung hjälpte hon till att sköta sina syskon i B-kullen, och hon gjorde det helt prickfritt. Aldrig har man sett renare eller mer omhuldade valpar!
När vår C-kull föddes, var hon klart den självskrivna hjälp-mostern, som vårdade, lekte och fostrade.
Det känns tråkigt, men Tella har aldrig fått någon egen valpkull. Eftersom vi inte tyckt att hon rent exteriört varit bättre än "medelhunden",har vi valt att inte para henne. Nu när Tella är elva år gammal, och ser tillbaka på ett långt och kärnfriskt liv, kan man diskutera om vi gjorde rätt, men så är det ju alltid.
Trots att Tella fyller elva, är hon fortfarande både spänstig och pigg.
Hon tar glatt del i allt livet erbjuder, och blir med sin speciella personlighet den givna medelpunkten i alla sammanhang!
"Tella"
95.10.31 - 10.03.29
Gammelmoster Tella finns inte mer.
Sov gott älskade Tella.
"Run free at the Rainbow Bridge!"
Tella håller ett vakande öga på både valpar och Bonus och Pebbles.
Tella och Pebbles i husets bästa rum, köket!
Tella på kaffekalas på landet. Egen stol är det minsta man kan begära!
Mys i valplådan. Är man bara två syskon, blir det gott om kärlek!
Redan som liten tyckte Tella om att sitta till bords!